extra-background

I huvudet på en specialpedagog!

12-06-26 08.05

– Oj, vilken svår fråga! Med en mening: att upptäcka alla elevers olika behov och att lyckas anpassa verksamheten efter dessa.
Jag frågar Christer Andersson som är specialpedagog om vad han tycker är viktigast med sitt yrke och han återkommer till de olika behov som finns hos olika människor.

Efter att ha arbetat som både 1-7 lärare, klasslärare i år 3-6 och ämnes och speciallärare i år 7-9 så kände han att han ville bli specialpedagog:
– Under mina år som klass och ämneslärare kände jag frustration över att inte kunna stötta alla elever på det sätt som de behövde och som speciallärare kände jag att det handlade för mycket om att ”lappa och laga”.
Han kände att insatserna kom för sent och var bara riktade mot eleverna, inte mot skolans organisation och arbetssätt.
– Det som då lockade med att bli specialpedagog var möjligheten att kunna arbeta mer med skolans organisation, med allt från resursfördelning till klassrumsorganisation, specifika metoder och kompetensutveckling för personal. Hela skolan som organisation måste bli bättre på att möta elever av olika slag och i olika situationer. Insatserna måste bli mer förebyggande och generella. Så kände jag då, och det gör jag fortfarande.
Så då började du plugga igen?
– Ja, då började jag läsa heltid vid Malmö Högskola som jag tyckte var bra. Föreläsarna och lärarna var professionella och tack vare att alla studenter – man måste nämligen ha minst fyra års arbetslivserfarenhet inom yrket för att antas – hade flera års yrkesverksamhet inom olika områden bakom sig så blev det än mer givande.

Vad är det då en specialpedagog gör, egentligen?
– Ungefär halva min arbetstid undervisar jag elever direkt, antingen enskilt eller i små gruppen. Det kan vara grundläggande färdighetsträning (ofta i lästräning och matte) men det kan också handla om motiverande eller coachande samtal och studieteknik. Den andra halvan av arbetstiden ägnar jag åt att arbeta på det organisatoriska planet.
Vad menas med det?
– Man kan faktiskt säga att målen med det arbetet är att eliminera behovet av den första delen av mitt jobb. Målet är ju att alla elever ska få undervisning inom den grupp de tillhör. Men rent konkret så handlar det om utredningar av elevers, klassers och lärares behov av stöd, arbete med elevhälsan och handledande samtal med pedagoger. Och en massa föräldrakontakt såklart!

Till sist då, hur ser en dag på jobbet ut för dig?
– Jag tror inte det finns några ”typiska” dagar för någon lärare. Men kanske något liknande såhär: börjar dagen med att träna läsavkodning med hjälp av Rydaholmsmodellen med en elev, sätter mig sedan vid datorn för att göra snabba anteckningar om elevens framsteg för att sen avsluta en pedagogisk utredning av en annan elev, är med på matematiklektion och pratar med läraren om denna, springer iväg till skolans kurator för att dela med mig av den pedagogiska kartläggningen och få hennes synpunkter innan jag äter lunch. Efter lunch har jag en liten grupp elever i matematik och ett möte med skolans elevhälsoteam. Avslutar sedan dagen med att skriftligt sammanfatta mina intryck från dagens tidigare lektioner och planera några kommande.
Andra dagar kan jag följa en elev hela skoldagen som del i en utredning eller sitta i möten hela dagen. Det är sär som sagt inte så gott om typiska dagar, och det tycker jag om. Det är roligt, spännande och utmanande!

En kommentar till "I huvudet på en specialpedagog!"

  1. […] http://fordetvidare.se/redaktoren/2012/06/i-huvudet-pa-en-specialpedagog/ Intressant? Dela med dig via:FacebookTwitterMerE-postStumbleUponRedditLinkedInDiggGillaGillaBe the first to like this. […]